Två saker hände med artikel 4 på åtta dagar
Den 27 juli 2026 trädde omnibusförordningen om AI, förordning (EU) 2026/1744, i kraft och skrev om kravet på AI-kunnighet i artikel 4 i förordning (EU) 2024/1689. Den 3 augusti 2026 började de nationella marknadskontrollmyndigheterna utöva tillsyn över samma krav. Många företag lade bara märke till det första och drog slutsatsen att skyldigheten hade urvattnats till ingenting. Ordningsföljden pekar åt andra hållet. Artikel 4 har bundit leverantörer och användare sedan den 2 februari 2025, och först nu har den fått någon vars uppgift det är att titta efter.
Kombinationen är ovanlig, och det är därför AI-kunnighet är värd att ta upp igen i stället för att lägga undan. Ordalydelsen är mildare än förut. Tillsynen är på riktigt för första gången.
Vad kräver artikel 4?
I sin ursprungliga lydelse ålade artikel 4 leverantörer och användare av AI-system att vidta åtgärder för att i största möjliga mån säkerställa en tillräcklig nivå av AI-kunnighet hos sin personal och andra personer som hanterar driften och användningen av AI-system för deras räkning, med hänsyn till dessa personers tekniska kunskaper, erfarenhet, utbildning och fortbildning, det sammanhang systemen ska användas i, och de personer som systemen ska användas på. Artikel 3.56 definierar AI-kunnighet som de färdigheter, kunskaper och den förståelse som gör att leverantörer, användare och berörda personer kan använda AI på ett informerat sätt och förstå dess möjligheter, risker och möjliga skador. Två drag i formuleringen har kommersiell betydelse. Den når längre än till anställda och omfattar konsulter och uppdragstagare som sköter systemen för er räkning, och den är uttryckligen kontextberoende, så nivån för en compliancefunktion som granskar kreditbeslut är inte densamma som för en marknadsassistent som skriver texter.
Vad omnibusen ändrade i ordalydelsen
Förordning (EU) 2026/1744 ersatte skyldigheten att säkerställa en tillräcklig nivå av AI-kunnighet med en skyldighet att vidta åtgärder för att stödja utvecklingen av en sådan nivå. Den ålägger också kommissionen och medlemsstaterna att stödja och underlätta det arbetet, bland annat genom att publicera praktiska exempel på efterlevnad. Den praktiska effekten är bevisrättslig snarare än materiell. Ni svarar inte längre för om varje enskild individ faktiskt nådde en viss nivå, vilket alltid var svårt att garantera. Ni svarar för om ni vidtog rimliga åtgärder. Den underliggande förväntningen, att era medarbetare förstår den AI de använder, har inte flyttat sig.
Vem utövar tillsyn, och med vilka medel?
Tillsynen ligger hos de nationella marknadskontrollmyndigheterna och inte hos EU:s AI-byrå, och kommissionens egna frågor och svar om AI-kunnighet bekräftar att dessa myndigheter började utöva tillsyn från den 3 augusti 2026. Sanktionsläget är mindre välbekant än på andra håll i förordningen. Artikel 99.4 sätter ett harmoniserat tak på 15 miljoner euro eller 3 procent av omsättningen för en uppräknad lista av överträdelser, och artikel 4 finns inte på den listan. Sanktioner för brister i AI-kunnighet följer därför av nationell rätt enligt artikel 99.1, som kräver att de är effektiva, proportionella och avskräckande. Kommissionens vägledning pekar dessutom på privat rättstillämpning, alltså att enskilda kan föra skadeståndstalan enligt nationell rätt. I Sverige är tillsynsstrukturen ännu inte klar, och betänkandet Anpassningar till AI-förordningen (SOU 2025:101) föreslår Post- och telestyrelsen som huvudsaklig marknadskontrollmyndighet.
Praktiskt exempel
En svensk redovisningsbyrå med sextio anställda inför en generativ assistent som skriver utkast till klientkorrespondens och sammanfattar underlag. Byrån håller ett timslångt webbinarium för all personal och betraktar saken som avklarad. Bristen är kontextuell. Delägare som skriver under råd behöver förstå hallucinationer och sin kontrollskyldighet, ekonomifunktionen som hanterar klientuppgifter behöver förstå sekretess och vad som lämnar den egna miljön, och de två externa konsulter som konfigurerar verktyget omfattas av artikel 4 som personer som sköter det för byråns räkning trots att de inte är anställda.
Ändra en förutsättning. Samma byrå använder också ett verktyg som rangordnar jobbsökande. Det är ett användningsområde enligt bilaga III, och från den 2 december 2027 kräver artikel 26.2 att byrån utser personer med nödvändig kompetens, utbildning och befogenhet för den mänskliga tillsynen. Artikel 4 är grunden den skyldigheten vilar på, vilket är skälet till att den som behandlar kunnighet som en mjuk fråga oftast betalar mer längre fram.
Vanliga misstag
Det vanligaste misstaget är att läsa omnibusens omskrivning som ett upphävande och tyst ställa in planerad utbildning. Det andra är att hålla ett enda allmänt pass utan att dokumentera vilka som deltog eller vad som togs upp, vilket lämnar ingenting att visa en myndighet som frågar. Det tredje är att utelämna konsulter, inhyrd personal och uppdragstagare som sköter AI-system för er räkning, trots att texten uttryckligen omfattar dem. Det fjärde är att tro att AI-byråns levande register över metoder för AI-kunnighet är en fristad. Det är en nyttig samling av vad andra organisationer gör, och kommissionen är tydlig med att en kopierad post inte ger någon presumtion om efterlevnad.
Rekommenderade åtgärder
Börja med att kartlägga vilka i organisationen som faktiskt använder AI, även personer utanför lönelistan, och gruppera dem efter vad de gör med den snarare än efter avdelning. Sätt olika djup på utbildningen för varje grupp, så att de som fattar eller granskar konsekvensrika beslut får mer än allmän medvetenhet. Skriv ned vad ni levererade, till vem och när, eftersom den mjukare ordalydelsen flyttar frågan från resultat till ansträngning och ansträngning måste kunna visas. Uppdatera materialet när ni inför ett nytt verktyg eller när ett verktyg ändras väsentligt, och lägg in AI-kunnighet i introduktionen av nyanställda i stället för att göra en kampanj av det. Ge en person ansvaret för att hålla dokumentationen aktuell.
Vanliga frågor
Innebär den mjukare ordalydelsen att vi kan sluta utbilda?
Nej. Skyldigheten gäller fortfarande och står nu under tillsyn. Det som ändrats är att ni bedöms efter vilka åtgärder ni vidtog snarare än om varje individ nådde en viss nivå, vilket gör dokumentationen av utbildningen viktigare, inte mindre viktig.
Kan vi få sanktionsavgift för brott mot artikel 4?
Inte enligt förordningens harmoniserade nivåer, eftersom artikel 99.4 inte räknar upp artikel 4. Sanktioner följer i stället av nationell rätt enligt artikel 99.1 och ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Kommissionen pekar också på möjliga skadeståndsanspråk.
Måste konsulter och uppdragstagare omfattas?
Ja. Artikel 4 omfattar personal och andra personer som hanterar driften och användningen av AI-system för er räkning. Inhyrd personal, konsulter och externa driftleverantörer faller inom den lydelsen, så både programmet och dokumentationen bör inkludera dem.
Slutsats
Artikel 4 är den billigaste skyldigheten i AI-förordningen att uppfylla och den lättaste att bli tagen på sängen av, eftersom den inte syns förrän någon efterfrågar bevisen. Sedan den 3 augusti 2026 kan någon göra det. Arbetet är begränsat: vet vilka som använder AI, utbilda dem utifrån vad de faktiskt gör, och behåll dokumentationen. På Lawgent hjälper vi företag att bygga program för AI-kunnighet som matchar den verkliga AI-användningen, dokumentera dem så att de håller vid tillsyn, och koppla dem till kraven på mänsklig tillsyn som kommer 2027. Hör av dig om ni vill få ert genomgånget.
